Tentaångesten!
.
På måndag har jag grammatiktenta. Jag gjorde en gammal tenta med facit, och klarade inte ens godkänt. Det är på den nivån det ligger just nu. Häromnatten drömde jag till och med om tentan, och även i drömmen så kuggade jag med dunder och brak.
Jag har nu drabbats av en tentaångest som inte är av denna värld. Jag KAN INTE plugga! Det tar stopp. Det vridr sig i magen och snurrar i huvudet varje gång jag slår upp boken.
Jag har försökt att illustrera:
.
.
"Tentaångesten"
.
.
oja, jag vet hur detta leder. Min syster villa ha hjälp av sin storebror (jag) med statistiska testmetoder ikväll. (har ju läst psykologi b och därmed fått gå igenom detta).
Plötsligt kändes allt igen... ångesten. den stora känslan av ovisshet. Inte ens min starkaste drift: min självdistans, ville ge sig uttryck. Jag kunde ingenting och det var väldigt svårt att erkänna det.Det hela slutade med att hon fick låna min gamla bok och jag var inte till förskräckligt mycket hjälp.... Känner mig halvt patetisk.
Haha! När jag läste den där beskrivningen var det enda jag kunde tänka: Shit, tänk om det är sådär man kommer känna om man får barn och de vill ha hjälp med sin högstadiematte?
